lördag 31 juli 2010

På Adelsö

Jag blir tvungen att säga som Gitto: oh, vilken dag! Tänk att hon bjöd ut mig, en total stranger/fellow blogger till sin fina ö igår, ett strålande initiativ! Adelsö, där Torbjörn och Maria odlar sina flotta ekologiska grönsaker. Som besökare hos dem blev man emottagen med öppna famnen, de bjöd på smakprover, visade runt oss, och för en guldpeng fick man en gigantisk bit smarrig hallonkaka och en skönt blaskig guldkantad kopp kaffe (tänk att mitt finkaffe hemma på morgonen inte smakar så gott som det gjorde, hur kan det vara så?).

Medans jag och den charmerande Gitto suckade över de nästan osedligt svullna och alldeles mörka vin- och krusbären som hängde i tunga klasar sprallade hunden omkring i gräset. Vi plockade 7 liter i ett nafs, medans vi pratade om långa och onda styvmödrar, åldersnoja och Stockholms statushets. Från butiken fick jag med mig en vacker fänkål med helt underbart lång och yvig dillvippa, ett fett knippe lök och dito morötter samt rödbetor. Adelsöhonung, små potatisknortar av en mycket trevlig sort (det lovade Torbjörn med ett leende) och ett par färska fina vitlökar.

Gitto hade gjorde de godaste picknickmackorna på denna sidan WWII: nybakt bröd (fylligt gula av kikärtsmjöl), stuffade med feta, lök i ringar och saftiga biffar på lammfärs, rödbetor och vitlök. Lite ljummen vermouth till det, och jag var helt i hamn. Tack för det!

Jag själv bidrog med lite somrig lemonaddricka i var sin liten fickplunta med patentkork. Såhär gör du:

/ 1 liter kallt vatten / 2 påsar frukt och örtte, t ex det här / en halv vaniljstång / 6-8 små jordgubbar / 1-2 tsk lönnsirap /

Låt tepåsarna kalldra i vattnet någon timme. Klyfta jordgubbarna och låt dra tillsammans med teet. Dela en halv vaniljstång och låt även dessa delar dra i vätskan en stund (jag brukar spara vaniljstängerna när jag skrapat ur frön, de har fortfarande mycket smak kvar att ge). Söta med lönnsirap, bara en smula sådär - mumma!

Väl på fastlandet igen så kilade jag till Allhelgonakyrkan vid Skanstull. Kammarmusikens Vänner har haft Schumannfestival hela veckan, och igår var fokus på hans fru Clara Shumann. Trivsamt, små vackra lieder på tyska, av någon som i vanlig ordning försörjde och täckte upp för såväl sitt vrak till genimake som deras 8 barn. Hört den förut?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 29 juli 2010

Mmm...mistral!

Varje bröllopsdag försöker jag och min man Daniel göra något vi inte gjort tidigare. Ett år spelade vi tennis, detta året besökte vi alltså Mistral och åt riktig finmat. Trots mitt matintresse så har jag aldrig varit i närheten av en avsmakningsmeny, det är liksom inte från det hållet jag kommit in, alls.Tänk att vi flyttat så nära ett sådant ställe! Enskede bär på grymma tillgångar helt klart (först vackra Skogskyrkogården, sedan grönsakshandlaren i Hagsätra, Gateau vid Sockenplan och nu detta!). Det lustiga är att strax efter jag hade bokat bordet så har recensionerna och lovorden haglat på Taffel. Jag själv har velat gå dit sedan det där inslaget på Niklas mat om stevia. Känslan för råvarorna, säsonger och fokuset på spännande grön matlagning har lockat. Men, sedan så glömmer jag bort sådant där, därför har det dröjt så länge innan jag kommit iväg.

Restaurangens atmosfär var ljus, skandinavisk och avskalad. helt i min smak, jag gillar inte varken prålig eller tung inredning. Det enda som är synd är att den fantastiska lokalen inte ligger i en skogsdunge, det hade passat den bättre än korsningen med trafikljus, men jag antar att man inte byggde barnvagnsfabriker förr med utsikten i åtanke. Nina Simone på låg volym i bakgrunden, en riktigt trevlig servitör och sommelier bjöd oss en underbar champagne när vi satt oss ned. Biodynamisk, som samtlig dryck under kvällen. Jag tog ett halvt vinpaket, dvs alla viner men halva mängden, och det var mer än nog för mig. Rekommenderas! Det är häftigt att se hur smakerna i serveringarna förstärks av vinerna som valts ut till maten, men mindre kul att slira sig igenom efterrätt och hemfärd tycker jag.

Innan förrätten serverades vi blandade tomater marinerade i nyponros och melon. Sommarbär, rosenblad, himmel vilken start! Efter det serverades vis skira unga bondbönor, sockerärtor, rabarber och lättvispad grädde. Kombinationen av dessa båda rätter var perfekt, det var så lätt, svalt, somrigt, med milda smaker.Pricken över i var rätt nummer 3, färsk vitlök tillagad i smör med kaffe och timjan. Salladen till var lätt ljummen och tryckt i kaffesmöret. All harsyra samt den hemjorda kvargen som gömde sig under alla grönsaker gav rätten en otrolig frächör. Jag var helsåld!Nästföljande rätt experimenterade med vilda örter och blad. Frysta, torkade, marinerade och bakade. Några av kvällens bästa smakupplevelser låg på tallriken (naturell yoghurtglass och smörstekt karl johan!), samtidigt som smakerna från de olika pulvren (rom, peppar och rabarber), den frystorkade pilgrimsmusselromen och den sega äggulan kändes lätt röriga. Svårgreppbart, kanske är rätt sätt att beskriva det på. Den varma kötträtten som följde kändes mer ren och solid. Variationer på lamm med både långlagat och rosastekt kött, långlagat späck och en bit njure. Daniel som är en boren skeptiker smakade ändå på njuren, och det applåderar jag honom för.

Bryggan till desserten var en ung fransk chevré och en krallig vällagrad prästost, direkt följt av ett kalldraget japanskt grönt te och gurkrullar med groddad mandel och blommor. Getmjölksglass med kakaosmul till dessert, zuccini och tomat och citrondoftande örter på tallriken knöt ihop hela påsen. Jag kände verkligen hur uttänkt allt ändå var, ur man kunde ta emot en dessert så med öppna armar när man kände kopplingen till övriga rätter. Otroligt fint att bli behandlad så på en restaurang!

Som liten bonus fick vi en chokladmousse och hasselnötstryffel som färdknäpp innan vi hojjade oss hem.Om du vill läsa vad Tafflarna också tyckte, så kolla in Lisas, Robins och Peters upplevelser av en snarlik meny.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 28 juli 2010

Bröllopsdag III

Bröllopsdag, med kosan styrd mot den matpoetiska barnvagnsfabriken i Enskede. Vi ses på andra sidan lameller av svedd lök, torkade blommor och örter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 27 juli 2010

En famn full av zuccini

Jag spenderade hela dagen idag ute i Hölö, utanför Järna. Mina goda vänner Maja och Christoffer bor därute sedan ett par år, bygger långsamt om ett gammalt torp till hus för hela familjen. De lever så biodynamiskt de kan enligt antroposofisk tradition, stoppar massa gott från träd, buskar och land i jordkällaren inför höst och vinter. Nästa år när jag kommer dit lär köksträdgården vara dubbelt så stor minst - det finns mycket vilja i det hushållet och det beundrar jag dem verkligen för!

Den centrala punkten i huset är den gigantiska masugnen som värmer hela huset - efter en eldning är dess olika delar som finns inmurade i väggen varma i upp till två dygn. I vinter blir det brödbak i masugnen - I'll be there! Nu hade vi dock en klassisk sommardag på landet (vardagsliv för dem, unik oas för mig) med iskall flädersaft, solvarma vinbär, kokt färsk majs med smör och jordgubbssorbet från Järna. Med mig hem fick jag en hel kasse zuccini och nu vill jag ha er hjälp: vad skall jag hitta på med dem? Ett par kommer bli det grymma zuccinimash jag skrev om i vintras. Jag lägger plastfilm i varje bägare i en muffinsplåt av teflon, lägger en klick mos i varje och fryser sedan in. Så smidigt har man portionsförpackningar att ta fram inför pajbak eller omelettmiddagar. Någon blir säkert salladsmaterial och jag måste bara testa att josa de små liven! Men, alla dessa goda idéer till trots så har jag fortfarande typ 8 stycken att förverka. Kära läsare - vad hade ni gjort?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 26 juli 2010

Gröna stjärnor på mathimlen!

Jag har en ny favoritblogg, och precis som det är när man är riktigt förälskad så vill jag ropa ut deras namn över hustak och nejd: Green Kitchen Stories. Det till synes osedvanligt matsynkade paret David och Luise lagar vegetariskt med fokus på whole foods. De hittar andra vägar än de som går till socker och mjöl och de gör det på ett förtjusande vis. Bilderna är makalösa, recepten ofta enkla men uppfriskande, just nu läser jag sida upp och sida ned och sida upp och...Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 24 juli 2010

Det Dracks!

Jag tutade iväg på taffel-AW igår eftermiddag! På Djuret snålar man inte, det satt som en smäck i min sommar känner jag, otroligt fin liten hemlig bakgård tätt inramad av rosor, balkonger och klädestreck. Jag har matats med för lite sommardrinkar hittills helt klart, så tack och bock, Alf! Drink efter drink serverades, innan den första var tom kom en andra, sedan en tredje (-serverat i en hel urgröpt ananas, dekadens!) och ytterligare en fjärde. 20 minuter efter ankomst när jag satt där med den fjärde så kände jag mig rätt tankar och matt efter smakexplosioner, och satte tack vare bättre vetande stopp just där.

Jag hade dock trott att jag skulle känna igen någon annan blogger där, varför jag osvenskt och frivolt drog dit på solokvist. Icke. Istället blev det hela en övning i konsten att hänga med sig själv, samt ett ypperligt tillfälle att studera den trendige stockhlmarens standardutstyrsel, vilket allt som oftast är (fortfarande) ironiska glasögon framförallt, men också frisyrer som jag inte sett sedan mitt besök hos Jehovas Vittnen -87, glasstrutsbyxor, clips och annat märkligt från den modedåtid jag begravt så fint i min intryckskyrkogård läängst bak.

Den enda jag kände igen alls var den alltid lika prydlige Edward Blom. Trots att jag bara några timmar tidigare sänt fanmail till Meny på p1 för de strålande sommarprogrammen, så kunde jag inte förmå mig att gå fram och tacka honom för det han gjort och gör för svensk matkultur och -tradition. Kändes lamt då, ångrar mig en smula i efterhand. Kanske hade han blivit glad?Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 22 juli 2010

Dunder i frysen

Jag skall inte sticka under stol med det, gårdagen var till största delen piss och skit. Kastad in i en stressnurr större delen av dagen. Märkte på kvällen att jag inte hade ätit ett enda vettigt mål mat och inte heller hade duschat trots att det varit en ambition sedan uppvaknandet.

Jag piggade upp mig, turned my frown upside down som de säger i Amerkatt, med ett besök till Goodstore. Idag är en betydligt bättre dag och jag klappar mig själv på axeln på gårdagens tilltag. Nötsmörsburkar åkte med hem, gjort på paranötter, pecannötter och skalade mandlar. Kokosolja, fruktiga teer och framförallt: fryst acai. Ett av dessa superfoods som verkligen är en snackis, men som jag aldrig har testat. Jag har svårt för de där produkterna som kostar många hundralappar att köpa, och dessutom gillar jag inte idén med bärpulver så mycket som färska eller frysta. Här hade de, otroligt nog, frysta mixade bär i 100g-portionspåsar. Priset var helt okej, idén ännu bättre!Sval superlemonad, ger 2 glas:

/ en kvarts vattenmelon av den nättare sorten (typ fotbollsstorleken) / 100g fryst acaipulp / 2 cm färsk ingefära /

Tina bärpulpen en smula i kallt vatten. Skär melon i bitar och lägg i mixern. Finriv ned ingefära och tillsätt bärmassan. Mixa tills dess att det är helt smooth och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 21 juli 2010

Miso - gåvan som bara fortsätter att ge

Alltså, detta med långlagning, jag är helt fast. Tanken att låta något sakta ticka timme efter timme i ugnen lockar betydligt i jämförelse med att slänga på grilläget och stressa igenom tillagningen. Jag köper gärna sidfläsk, för allt fett som finns insprängt är verkligen fint just vid sådan här tillagning. Jag kommer fortsätta laga mat med miso också, fantastiskt spännande smaker tillkommer maten. Ge mig gärna ditt bästa miso-tips, jag är fortfarande hungrig!4 portioner:
/ 400-500 g rimmat sidfläsk i hel bit / 2 msk mörk miso / 5-10 cm finriven färsk ingefära / 2 msk rapsolja / 1 msk citronsaft /

Sätt ugnen på 100-125°C. Lägg fläsket med svålen nedåt i en ugnsfast form. Blanda miso med olja och riv i generöst med ingefära. Lägg ett tjockt lager av blandningen över köttet, pensla sidorna och låt puttra i nedre delen av ugnen i 6-7 timmar.

Tillbehör, per person:
/ 1 endive / 1 msk majonnäs / 1 tsk mirin / ev några droppar sesamolja / ett par coctailtomater /

Finskiva endive. Blanda majonnäs med mirin i en skål, lägg i endive. Toppa med tärnad tomat och ev några droppar rostad sesamolja om du gillar det. Jag själv är helt såld på smaken, men det är en sån där riktig vattendelare. Om du inte gillar majonnäs, så ta istället och gör en vanlig vinägrette på olivolja och färsk citronsaft.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 18 juli 2010

Mina egna 10-i-topp

En av de få utländska bloggare jag följer är Gena i NY. Hon arbetar med kostrådgivning och är high raw vegan som det kallas. Även om jag äter en blandad kost så får jag mycket ut av det hon skriver om t ex hälsa, känslomässigt ätande, om näring och vikten av att hålla huvudet kallt i kostdebatter. Hon har stor kunskap och är en inspiration för mig framförallt när jag i perioder grottar in mig mer raw food och superfoods.

Häromdagen skrev hon en längre artikel på sin blogg Choosing Raw om hennes 10 bästa superfoods. Hon menar på att superfoods för henne mer är spännande nya ingredienser i maten än löften om evig ungdom/ett längre liv och där är jag benägen att hålla med henne. Man skall ju inte tro att en tesked spirulina då och då gör underverk - sådan mat finns inte - men det är kul att experimentera med sådant som är nytt och det är något kittlande med extra potent mat i en värld full med sönderkokt broccoli.Definitionen av superfoods är inte helt skrivet i sten, och det kan ju anses vara problematiskt. Extra högt näringsinnehåll liksom; vart går gränserna för det, i jämförelse med vad? Vad för mat får kallas supermat när man gör reklam för en vara t ex? Kan man kalla acaijos för supermat om det är sötat med massa socker, t ex? Undan för undan när denna grupp råvaror blir mer och mer definierad så kommer väl sådana här frågor ge sig. Tills dess kan man ju själv ha lite roligt med konceptet. Jag gör som Gena och listar mina egna bästa superfoods, dvs de råvaror som är de sanna vardagshjältarna i mitt kök!

Mina 10-i-topp på superfoodsfronten (utan inbördes rangordning):

1. Blåbär.
Trots den klena skörden i Enskede detta år så är detta fortfarande min personliga favorit. Blåbär till frukost varje dag - ja tack! Överlag så äger bär, de håller mer näring än frukt, de gör sig i vackra sallader, bakverk, smoodis och är ljuvliga bara som de är. Otroligt antioxidanta, och känslan av färska bär är den av en outsäglig lyx!2. Kokosolja. Kallpressad kokosolja är underbart. Smaken är av svagt rostad kokos, och de goda egenskaperna är många. Fint fett som är gott helt raw och passar utmärkt att steka i. Jag förgyller oftast mina smoodis med kokosolja, gör glasyrer till små söta nötbollar - och smörjer in lilla armbågen om den inte ser helt pigg ut.

3. Kakao. Gudagåva. Ger mig en pick-me-up om morgonen, bibringar en härlig edge i matlagningen och stillar det lustsökande sötsuget på bästa sätt! Jag dras till kakaon i mitt skafferi dagligen och har i vuxen ålder verkligen lärt mig uppskatta dess bittra osötade smak.

4. Nötter. Finns alltid med mig, både hemma, på jobbet och på resande fot. Det perfekta mellanmålet som på effektivt och mumsigt vis ger massor av energi. De har alla sin olika smakpersonlighet. Just nu är jag och paranötternas överdådiga fetthalt inte särskilt bra kompisar, men jag vet att vi kommer igen. Jag längtar mest till mandlar och pecannötter just nu, i vinter återvänder jag säkert till macadamianötterna som är feta små "powerhouses". Nötter är strålande att ha i sallader, tillsammans med frukt och bär, ger textur till guckor och dressingar, är toppen i smoodis och som müsli på filen. Jag älskar alla små burkar nötsmör jag köper på mig!5. Smör. Jag älskar smör! Det smäller inte högt på någon ORAC-skala och har inte superkrafter vad gäller näring, men det är magi. Smaken på ett fint smör är helt oslagbar och alla vackra grönsaker blir helt gudomliga när de dressas av en liten klick. Jag har fram tills de senaste åren alltid stekt i vegetabiliska oljor. Nu har jag dels insett att jag verkligen ogillar smaken det ger, och dessutom lärt mig att smör klarar upphettning betydligt bättre än de ömtåliga vegetabiliska oljorna pga det mättade fettet (inte sådär farligt som du trott!). Jag konsumerar mängder, och skäms inte ett skit för mig.

6. Kålgrönsaker. Jag älskar alla kålgrönsaker. Mat skall kännas, det skall finnas struktur, krisp, motstånd. Broccoli, blomkål, savoy, rödkål, kålrabbi och alla de andra, har alltid ett par sorter hemma och äter både rått och tillagat. Testa att lyfta omeletten med finskivad blomkål, woka broccoli till middagen, stuva nykålen, skiva kålrabbi lövtunn till din coleslaw och gör underbara grönkålspajer vid jul. Det är näringsrikt, ger mättnad, och en grundbult i lowcarbkosten.

7. Vitlök. Använd i säkerligen all traditionell medicin, alla huskurer mot förkylning och de flesta av världens kök för den goda smakens skull. Det är oklart vilken medicinsk effekt den egentligen har, men den är helt fantastisk i matlagningen. Jag river den rå i dressing till salladen, grillar i ugn tillsammans med rotsaker, rostar och fräser och lyfter halvtråkig mat till högre nivåer!

8. Ägg. Jag har sagt det förut, men de är verkligen riktiga små superpaket. Protein, goda fetter, antioxidanter och vitaminer, men inga kolhydrater. Krämiga, mättande, ljuvliga till frukost, lunch, mellanmål och middag. Jag får aldrig nog! 9. Hampa. En relativ nykomling i mitt liv. Just när jag hade dissat idén med proteinpulver helt så stötte jag på rent whole foods-proteinpulver av hampa och är såld sedan dess. Dess smak tillsammans med mjölk och banan är så mild och len att jag blir alldeles rörd. De skalade hampafröna är fortfarande visst värda att betala för. Jag strör dem på filen, fruktsalladen, har dem i min trailmix och har nästan alltid i en slatt i mina smoodis. Helt fantastiskt att så goda råvaror kan vara så otroligt nyttiga!

10. Avocado. Sist men inte minst. Ljuvlig färg, perfekt tillbehör till all mat i princip, lätt att krydda läckert och står sig alldeles utmärkt helt själv som ett mellanmål. Avocado är grymt för det ger dig vad du behöver när du behöver det: svalka till dina tacos, lenhet i din smoodi eller faktisk mättnad och substans när blodsockret börjat tuffa nedåt. Full med goda fetter - klår alla äpplen och päron i hela världen när man behöver sig något snabbt på eftermiddagen.

Om jag har tillåtit mig själv att göra listan än längre så hade jag lagt till sådant flott som granatäpple, oliver och fet fisk, men det finns ju gränser. Hur skulle din egen 10-i-topp-lista se ut?

lördag 17 juli 2010

Obruten mark

Gårdagen var som ett bjudningsmaraton. När champagnegästerna hade gått igår kring 14-snåret städade jag upp och laddade om. Jag dukade för trerätters i lilla köket, jag åkte in till systemet och handlade rikligt av vår franska favoritale. Oxfilén från frysen tinades, grönsakerna krispades till i byttor med iskallt vatten.

Och, most of all, jag gjorde det som jag gör alltför sällan, och som jag sådär i smyg önskar att jag vore bra på redan från början. Helst utan att öva, och utan massa pinsamma misslyckanden. Jag talar här om desserter, ett relativt outforskat område för mig, ett helt eget hantverk. Råvaror som beter sig på ett annorlunda sätt än de i lagad eller rå mat. Jag gjorde det som man kanske inte rekommenderar egentligen, jag freestylade och hittade på något jag inte gjort tidigare lagom till att man skall få gäster. Living on the edge.

Nå, det jag hittade på var relativt tamt och riskfritt, men blev så otroligt gott att jag bara måste dela med mig till er!

4 portioner:
/ 100g vit choklad / 1,5 dl vispgrädde / 1 nypa vaniljpulver (alt frön från en halv vaniljstång) / 125g mascarpone / 2 äggulor / 2 dl nötter / 2 dl jordgubbar /

Separera äggen och lägg gulorna i en större skål. Vispa ihop dem lätt.

Smält vit choklad i vattenbad. Vispa grädden rätt hårt med en nypa vaniljpulver (ej socker alltså, utan granulerad vaniljstång, finns att köpa i vanlig butik). Tänk på att grädden skall vara iskall när du vispar den, och att det alltid blir bäst med handvispad grädde snarare än när du gör det med elvispen. Varför? Därför!

Rör den smälta chokladen kraftigt med äggulorna. Tillsätt mascarponen direkt och fortsätt vispa massan så fluffig och smidig som möjligt. Vänd ihop med den vispade grädden och låt stå kallt i ett par timmar.

Hacka blandade nötter medelgrovt (t ex hassel-, pecan- och valnötter). Finskiva jordgubbarna. Varva jordgubbsskivor med nötsmul och vitchoklad-mousse-créme och toppa det hela med lite färska lavendelblommor*.* Om du inte har lavendelblommor att tillgå så testa något annat som har en tydlig parfymliknande smak, såsom rosenblad eller citronzest.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 16 juli 2010

Konsten att fira

Jo, konsten att fira stort kan jag, stort och länge. Att fira roliga saker som hänt mig, innebär i min bok att göra saker som jag tycker är grymma och roliga! Firandet har inneburit en kraftfull yogamassage (örter, oljor, strech, djupmassage med både händer och fötter, knäck och muskelrelease!), impulsinköp av två midjehöga orkidéer med blommor hängandes i tunga klasar som nu gör hemmet till en grymmare plats, samt det som nyss avslutades: champagnefrukost med några av "mina tjejjer".

Morgonpromenaden med jycken gick till Gateau vid Sockenplan (typ närproducerat, det är ju tidens melodi). Stoort bröd och smörade bullar med hem. Champagnen som varit i skärgården och vänt hade legat länge på kylning. Jordgubbar, hallon och körsbär i överflöd, sval gaspacho, franskt finsmör, en god ost och dukning med finaste porslinet. Nina Simone och Doris strömmar ur högtalarna. Succé! ♥

Lite lyxigare gaspacho för 6-8 personer

1 stor eller 2 små gröna paprikor / 1 gul knipplök / 2 klyftor färsk vitlök / 1 burk bra hela tomater / 10 mandlar blötlagda över natten alt 4-5 timmar / 2 kantfria skivor surdegsbröd, gärna dinkel / 1 nypa flingsalt / några kvistar örter efter behag (jag valde persilja, oregano och mynta) / 1 dl kallpressad olivolja / 1 l vatten / 3 msk ljus vinäger

Rensa, skala och splitta paprika, lök och vitlök grovt. Mixa tillsammans med tomaterna och 5 dl vatten till en jämn puré. Sila soppan i en bunke genom duk, nötpåse eller sil.

Strila vatten över de kantlösa brödskivorna och krama ur. Skala de groddade mandlarna och mixa med brödet, salt och örterna. Tillsätt oljan allt eftersom. Häll sedan i tomatsoppan under fortsatt mixning tillsammans med resten av vattnet och vinägern. Kyl väl alt servera med ett par isbitar i varje serveringsglas.

Tips! Servera i snygga drink- eller vinglas, och hacka upp gurka, avocado och sockerärtor som du (och dina gäster) kan toppa soppan med. Urskönt och nyttigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 15 juli 2010

Nu blir det åka av!

Jaaaaa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 14 juli 2010

Shipment from Säffle

Ni som följt mig en längre tid vet att jag testade att handla bipollen under förra sommaren. Jag stötte på det på andra superfoodsbloggar och tyckte det verkade spännande. Är lite förvånad över att jag inte ser denna råvara bland matnördar eller på restaurangmenyer, men det kanske kommer. Bra bipollen smakar av frukt och blommor, och känns som en fantastisk present från alla stretande kryp! Bina samlar in, och tack vare detta så strör jag sedan över filen, mortlar ned i dressingar eller mixar med bär i smoodis.

Pollenet samlas i små klumpar av olika färger, beroende på blommor. Det är lätt att helt göra till pulver i mortel om man så önskar. Jag handlade av Rolfseruds i Säffle, och när jag fick veta att de bara hade lite egenproducerat pollen i år men att det är från deras egna fruktträdgård, så slog jag till. Igår kom laddningen med posten och det var av så otroligt fin kvalitet!Jag gjorde en frisk och krispig sallad med en gyllene pollendressing värd att minnas:

1 portion:
/ 2 msk kallpressad rapsolja / 1 msk kallpressad olivolja / 1 msk citronsaft / 1 finriven klyfta färsk vitlök / 1 tsk honung / 1 rågad tsk mortlat bipollen / 0,5 tsk mild curry / 1 liten nypa salt /

Rör samman och ringla över en fantastisk fetasallad, toppa med några nymortlade kardemummakärnor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 12 juli 2010

Regndans

Ute på Idöborg så fann jag i helgen årets första blåbär. Stor lycka! Blåbärsplockning ägnar jag helst i alla fall en tredjedel av mina semestrar åt, kan vara en av de saker jag äter mest (ibland räddar de livet på mig, dessutom). Frysta bär går väl bra, men är helt ojämförbart med de färska. På ön var de lite sura och inte riktigt redo för plockning ännu.

Tydligen så kommer det bli en bra skörd i år, men ett regn eller två vore bra, läste jag i DN. Det var precis den känslan jag fick ute i den gröna närförorten idag. Plantorna ser vissna ut och jag idag önskar jag regn. Inte bara för min svettiga ryggs skull, utan även för det blåa guldet. Alla tips på hur denna prekära angelägenhet utvecklar sig i landet emottages tacksamt.Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 11 juli 2010

Halverad puls, minst

Nu är jag hemma igen. Skärgården verkar ju ligga stockholmarna fasligt varmt om hjärtat, nu har jag sett vad det handlar om. Och jag såg att det var gott (om än inte helt olikt Göteborgs skärgård). Jag är inte särskilt ledbruten, däremot betydligt nedtaggad, lugnare i maggropen och huvudet. Vi har bott på en liten ö som tidigare varit varv, Idöborg. Sovit i de gamla arbetarbostäderna, yogat och mediterat i en shala/dojo nere vid stranden 4 timmar om dagen. Finsk vedbastu på kvällen, tvätta håret i skitkalla vattnet efteråt. Det var givetvis alldeles, alldeles underbart, och känns rätt meningslöst att ens beskriva närmare, det låter mest käckt och upprepat. Det jag kan säga är att jag verkligen kan rekommendera retreatkonceptet. Du möter människor som kan vara sopåkare såväl som ministrar i en avskalad miljö där sådana identiteter i stort lämnats hemma. Vi var en grupp på 25 personer som umgicks under dessa dagar där ute, som hjälpte varann i träningen och vi pratade om andra saker som förenade mer än vart vi bodde, vilka framgångar vi haft osv. Jag upplevde att det gav många otroligt mycket att vara i ett sammanhang där alla aktivt försöker undvika det där rangordnandet. Det finns olika typer av retreats, sådana som är helt i tystnad t ex, eller sådana som går ut på att jobba med kroppen, meditera eller uppleva storslagen natur. Det är vid det här laget klyschigt att tala om den stressade nutidsmänniskan, så jag gör inte det utan nöjer mig med att jag tror att många människor skulle må bra av den typen av stillhet under en lite längre tid.Det var lite lustigt också att väl på plats så kändes den där champagnen och chokladen rätt malplacerad. Maten vi fick var sanslöst god och lagad med otroligt engagemang av krutkvinnan Gunilla som skötte om oss hela resan. Lite väl dygdigt kanske, men så var det. Det jag dock fick klart för mig, återigen, är hur bra jag mår när jag äter lågkolhydratkost, och hur kass jag således mår när jag går ifrån den modellen för mycket. Det vegetariska köket är generellt väldigt kolhydrattungt, det vet jag själv efter mina år som vegetarian och vegan. Lunch och middag innehöll en mängd smårätter, olika sallader, men det var omöjligt att inte "överdosera". Hembakt surdegsbröd, bakad potatis, kikärtsgryta och linsröra. I mitt vanliga liv äter jag kanske en av dessa saker till en måltid. Konsekvensen blev ont i magen samt en guppigare blodsocker som gjorde att jag var så hungrig på morgnarna när jag vaknade att jag mådde ordentligt illa. Low carb är inte bra för alla, men sannerligen det bästa för min kropp hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 8 juli 2010

Ringrostig och smugglande semesterfirare

Min första semesterdag, började nästan tro att den aldrig skulle komma... Klockan är 11 och jag är både rådvill och förväntansfull. Rådvill så till vida att jag nog glömt bort lite hur man gör det här. satte mig ute på balkongen för att riktigt sådär njuta på det käcka viset, sol, frukost och tidningen. Pratade med en balkonggranne som helt hastigt var tvungen att kila in och nog fälla några tårar, för vi kom in på hennes dotters dödssjuka hund. Nåväl, jag fortsatte njuuta och efter en riktigt lång stund gick jag in och tänkte att nu är det nog dags att ta tag i nåt här. Då hade en kvart gått. På detta viset har jag lyckats fördriva dagen. Ut på balkongen i en evighet till - så hade ytterligare 15 minuter gått.

Eftersom jag känner mig själv och visste att det skulle vara såhär i början, så har jag bokat in mig och Theresayogaretreat i 4 dagar. Mitt ute i skärgården blir det allt ifrån meditation och restorative yoga till ashtanga och huvudstående.

Yogisk mat, sol och salta bad. Jag har min vana trogen tummat en smula på de uppsatta reglerna och smugglar med både en Valrhona Ampamakia 2009 (älskade 2008:an, hur man detta då bli annat än en skön upplevelse?) och en flaska Palmér-bubbel. För mig personligen går råkost och vegetarisk kryddig mat hand i hand med sådana syndiga tillbehör.Yoga för mig är en strålande kombination av skön avslappning och hård träning utan de där glättiga leendena som ger vibbar av reklamfilmer och käcka ytor. Om jag ler när jag gör yoga är det mer för att jag just trillat omkull, i ett försök att klara av positionen "trasselsudd" eller "den döende tranan". För, det är ju en lek.

Jag peppade igår med lunch på Yogayamas takterass och lånade en av deras yogaböcker. Mycket kan jag hålla med om och ta till mig, men de brukar allt tappa mig längs vägen. När snacket om chakran kommer loss, eller att man för att inte störa vissa flöden bör tvätta armhålorna innan yoga, då har jag slagit igen för länge sedan. Det är inte den biten som lockar alls. Generella idéer om yogisk mat är också helt okomplicerade och känns självklara: whole foods, så lite process och tillsatser som möjligt, ekologiskt och efter säsong. Men, där det blir andligt sätter jag stopp. Jag nöjer mig gott med att vitlök och ingefära både är nyttigt och mums, att rötternas strävan inåt jordklotet står för livskraft och energi vete tusan.

Hörs på andra sidan helgen. Kram!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 5 juli 2010

Mat med guldkant: nypon

Nypon är en av mina nya favoriter på superfoodshyllan i skafferiet. Det är billigt, lättillgängligt, gott och vackert. Sedan barndomen har man en bild av nypon, som sötsliskig soppa i diverse skidspår och kring skolans lägereldar. Nu i vuxen ålder tycker jag inte att det där smakar särskilt bra längre, men den lite kärvare friska smaken av naturella nypon lockar nu destu mer.

Nypon är riktigt potenta små bär. C-vitaminhalten är helt enorm. Visserligen är detta ett vitamin som inte lagras i överskott i kroppen, allt över dagsbehovet kissar vi ut igen i princip, men om man t ex inte äter särskilt mycket frukt eller animaliska produkter så kan det vara ett schysst tillskott. Jag är stark anhängare av idén att det är bra att ha så många källor som möjligt till näring, en riktigt varierad kost ökar chansen att du får i dig allt du behöver utan att kroppen belastas på ett onödigt vis.

Enligt den vanliga devisen om stark färg i naturen = höga halter av antioxidanter, så är nypon också riktigt antioxidant, och innehåller ämnen som kopplas samman med minskad risk för både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Ledbesvär och inflammationer kan behandlas med nyponpulver och det är till och med så att Läkemedelsverket klassar nypon som ett läkemedel!

Nypon kallas lite gulligt för "nordens apelsiner", och på HD:s hemsida fann jag ett nyponreportage som innehöll riktigt charmiga recept både på egen soppa med vaniljstång och syltade hela nypon inför höstens stek- och långkokssäsong. Kanske kan vara något? Restaurang 1900 gör drinkar med nypon dessutom - jag undrar om alkoholen hjälper eller stjälper den goda effekten? Hur som helst, tills dess att det finns nypon att plocka ute och hitta på roliga saker med i köket så kommer jag fortsätta att köpa mitt pulver och mixa ljuvliga smoodis som funnes det ingen morgondag.

Tidigare artiklar i serien om mat med guldkant: Hampa, Bipollen , Spirulina, Rå kakao, Kanel och Gurkmeja samt Vetegräs.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 4 juli 2010

Störst av allt är frukosten

Lisa på Taffel har i veckan skrivit om dagens bästa mål mat: frukosten. För henne så är ägg lika med helgfrukost, och det ligger något i det. Skall man lyxa till det hemma eller ute på brunchställen så står ägg i fokus. Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur fantastiskt perfekt mat det är, och lagar ofta fransk äggröra, omelett eller fluffiga pancakes med keso till frukost.

Nu på sommaren så har jag dock svårt att äta så kraftig stekpannemat på morgonen. Dagens tyngsta mål, middagen, kan på sin höjd bli en omelett under dessa heta dagar. Matvanorna ställs på ända, jag vill ha surdegsbröd, jordgubbar och syrlig grape, honung, kokos, lime, blåbär, tjock iskall filmjölk, vattenmelon och ingefära.

Så, denna helg har jag brutit med alla vardagens smoodis och de ständiga äggen. Sval sallad på filéad blondgrape*, skivade jordgubbar, rostade kokosskärvor, valnötter och ringlad rinnig honung. Surdegsbröd i tunna skivor med skinka, senap, västerbottenost, lök och majonnäs i grillen. Färskpressad juice och melon i skivor.* Busenkelt! Skala, dela sedan på mitten med fingrarna. Fatta tag om "yttersidan/skalet" på en klyfta, och pilla bort så är klyftan helt blottad - det är bara att lyfta ut den. Ta bort det som suttit runt klyftan, och pilla upp sidan på nästa. Snart har du hela klyftfiléer utan strul!

fredag 2 juli 2010

Första hjälpen

En köttbit kan vara så plain och trist, men med rätt sås rena himmelriket på en tallrik! Svärfars enkla köttförstahjälpen är såå en räddare i nöden; testa det här enkla till grillat i helgen!


/ 2-3 schalottenlökar / smör / 2 dl madeira / en slatt fond / svartpeppar / grädde /

Hacka löken riktigt fint och bryn i smör. Häll över ordentligt med madeira, gärna en lagrad variant med mycket fatsmak. Slå på en slatt fond, mal över svartpeppar, topup med grädde och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,